fredag 7 maj 2010

Mer om svenskheten

Det är möjligt att ha många synpunkter på TV-programmen som Sveriges historia (eller snarare de två delar som hittills visats).

Jag har uppmärksammat en speciell - kanske vissa tycker smal - aspekt av programmen här i bloggen. Varför? Därför att jag tycker att just den aspekten är principiellt intressant och viktig just idag.

Serien sänds i ett läge då vi är på väg in i en valrörelse där debatten delvis handlar om "svenskhet", om vem som hör hit och inte. Ungar på skolgårdar runt om i landet snackar ofta med varandra om det: Är du svensk, är jag svensk? Även i media skrivs det om svenskhet som sällan förr.

Den här TV-serien är alltså ett gyllene tillfälle att öppna perspektiven kring identitet, härkomst och historia. Och den som läst de gedigna nyutkomna böckerna om Sveriges Historia vet att temana finns där - liksom de självklart gör i modern forskning.

Men i TV-programmen hittar jag snarare "understatements" om svenskhet som känns rätt gammaldags. I del 2 pratar man vitt och brett om "Sverige" och "svenskar" som om de fanns under bronsålder och järnålder. Begreppen återkommer titt som tätt i sammanhang där de är opåkallade, och där texten hade blivit enklare och bättre om man tagit bort dem. I del 1 fäste jag mig vid att man gestaltar stenålderns människor som om de varit så gott som genomgående väldigt blonda, fast ingen kan veta precis hur de såg ut. (I del 2 hade man lite större variation på hårfärgerna)

Har det någon betydelse? Jo, jag tror att små signaler av det här slaget uppfattas och påverkar mäniskors upplevelse hemma i soffan av vad det är att vara svensk idag.

Tänk på feniminismen, och hur vaksamma vi är idag mot äldre tiders försåtliga, underförstådda sätt att ta kvinnlig underordning för given. Jag tror att vi behöver bli lika vaksamma på ekon av gamla förställningar om "folk" och "raser".

På 1800-talet handlade ju historieämnet i alla länder om "Nationen och dess födelse" och det förutsattes att foket fanns från början - svenskar, daner, germaner. Berättelserna handlade om hur "folket" steg fram ur forntidens dimmor och skapade sitt land. Arkeologer och andra vetenskapsmän lade ner stora ansträngningar på att genom rasforskning faktiskt försöka hitta dessa "folk", dvs. äkta, oblandade rasrena förfäder till exempelvis svenskar.

Idag är historikernas berättelse snarare den omvända. Riket Sverige skapades av krig och politiska förvecklingar. De som bor inom territoriets gränser idag kallas svenskar. Men från början gick deras språk inte att skilja från grannarnas. Genom nationella projekt, som exempelvis Gustav Vasas översättning av bibeln till folkspråk på 1500-talet, kom de att utveckla allt tydligare nationella kännetecken. Det vill säga: riket fanns först, folket skapades sedan.

Att spela på gamla strängar av nationell patroitisk igenkäning är lätt - att berätta något nytt är svårare. Men jag håller tummarna för att TV-serien hittar ett lite mer eftertänksamt och resonerande, prövande tonläge kring Sveriges historia i kommande avsnitt.

PS: Förlåt att jag inte lyckas få igång kommentarsfunktionen här. Har försökt flera gånger men den verkar ha "hängt sig". Gör nya försök.