Har just sett (segat mig igenom) del 2 av Sveriges histoira i TV4. Tänker inte gå in på foto, språk, berättarteknik, det blir en annan gång kanske.
Fäster mig dock vid något intressant. Skillanden mellan böckerna och TVprogrammen. Självklart är det skillad på utrymme, att bre ut sig över hundra tals boksidor eller tvingas koka ner några få rader speakertext. Men det har hänt något annat på vägen också.
Det som är ett viktigt - ja, bärande - budskap i de nya historieböckerna (som ges ut med Dick H. som huvudredaktör) har blivit tvärt om i TV-programmen. I del 1 och 2 av bokverket "Sveriges historia" är själva huvudpoängen att riket Sverige inte finns ännu, att man måste föreställa sig de avlägsna historien som en mycket mer gränslös och öppen värld, där mycket av det vi tar för givet fungerar helt annorlunda. Det är det som är själva poängen här.
Men på TV är Sverige på bronsåldern inget problem alls. Järnet "innebar en revolution i Sverige" när det kom, sägs det, och råvarona fanns "inom landets gränser". Romaren Tacitus tal om "svioner" år 98 e Kr sägs här självklart betyda "svenskar". Man spekulerar: "Vad hade hänt om Sverige hade blivit erövrat av romarriket..."
Spelar det här någon roll? Ja, det gör väl det tycker jag. Sverige fanns inte "från början" och inte svenskarna heller. Det är ju själva den långa vingliga tillkomstprocessen som är berättelsen - Sveriges historia.
