En del av dagen har jag ägnat åt en TV-inspelning på Etnografiska museet, ett reprotage som Gellert Tamas gör för SVT. Fick då anledning att komma tillbaka till den utställning om rasbiologin som de gör inom storsatsningen "(O)mänskligt". Den görs tillsammans med Forum för Levande historia och öppnade för några veckor sedan.
Till skillnad från Forums del av utställnings-satsningen (som jag är rätt kritisk emot, återkomer till det senare) så har man faktiskt en hel del intressant att visa på Etnografiska museet. Den stora utställningshallen är mörk, stark, berörande och här har man tagit fram en hel del äkta verkliga spår av vad som pågick, både ur egna och andras samlingar. Den som är intresserad bör absolut passa på att komma och se!
Jag har svårt att bestäma mig för vad som berör mig mest. Är det rasforskaren Gustaf Retzius egen hjärna - donerad av ägaren till framtidens vetenskapsmän - som ligger där och simmar som en konstig akvariefisk i formalin i en burk. Eller är det den svarta och sotiga skalle som överlevde branden på Karolinska institutet år 1892, då en förödande del av Retzius dyrbara skall-samling för rasforskning gick upp i ljusan låga. Nej, kanske är det ändå "Vita rävens" vackra klädedräkt i ljust skinn med prälbesatta fransar. Genom olyckliga omständigheter hade den här mannen från Amerika hamnat i Sverige, och här blev han utställd som en livs levande indian i slutet av 1800-talet. Inte svårt att förstå att han blev sjuk och dog på kuppen. Vetenskapen tog girigt hand om hans kvarlevor för att undersöka dem. Ja, man flådde till och med hans kropp och spände upp huden på en avgjutning fortsatte att visa upp hans "person".
Det hedrar Etnografiska museet att man törs visa att det finns ting av det här slaget i samlingarna. Själva huden lämnade man tillbaka till anförvanter på 1970-talet. Men dräkten behöll museet. Och så länge den ställs ut för att påminna om vad ägaren till dessa fina skinnbyxor, det glittrande halsbandet, jackan och de broderade skorna faktiskt råkade ut för - så känns det rätt för mig. Finns de här så ska de visas också - och berätta hans historia.
