Säga vad man vill om kungahuset men de har ett märkligt förhållnignssätt till historia. Läser i dagens DN Lars Linders recension av nya debattböcker om monarkin. Kungahuset bidrar till ett nationellt skönmålande hyckleri, menar Per Svensson. Linder skriver: "Statschefens morfar var organiserad nazist i Tyskland, liksom drottningens far. Inget att lasta kungaparet för, men varför vägrar de tala om saken? Hur kan ett kungahus som lever just av och genom sin offentliga historia samtidigt påstå att familjens förflutna är "privat"?"
Kan bara hålla med och fylla på med några iakttagelser om den kungliga historia som är offentlig:
På kungahusets webbplats anges okommenterat att regentlängden i Sverige går tillbaka till vikingatiden. Tusen år - så långt tillbaka räknar man sina anor. Kungens första kollega var alltså Olof Skötkonung - även om de flesta historiker tvivlar på att det ens fanns något rike att regera över då.
Inne i Slottsboden (butiken invid slottet) ligger en blågul bok "Bästa Sverige!" i stora travar, även översatt till engelska. Och även här presenteras Sverige som ett traditionellt rike från vikingatiden, med många bilder på kungen och blågula fanor varvade med svensk modernitet.
Men varför hålla till godo med vikingatid? De kungliga anorna räknas faktiskt ännu längre bort, ända in i sagornas värld. Carl XIV Gustaf är den 16:de på tronen, därför att Gustav Vasas söner på 1500-talet införden den räkningen. Vasaättlignarna såg till att putsa upp kungaskapet - även om de inte hade mycket eget kungligt blod att ståta med (eller kanske just därför). De lät tillverka de riksregalier som fortfarande används. Den juvelbesatta kronan, spiran och nyckeln, som jag gissar kanske kommer att plockas fram även till sommarens bröllop och läggas "på hyenden" vid altaret.
De studerade även rikets mycket gamla historia. Favoritläsningen var Johannes Magnus stora verk från år 1544"Alla svea och göta konungars historia"(på latin). Här fick man veta att den nuvarande svenske kungen härstammade från goternas härskare, som varit lika mäktig som Alexander den store och som även hade kämpat vid Troja. Den förste kungen hette Berig och utvandrade "med tre skepp" från ön Scandza i en dimmhöljd forntid för att befolka världen. Sedan följde stordåd på stordåd och 230 namngivna regenter. Det var bland dem som Gustav Vasas söner stavade sig fram. Storebror Erik upptäckte att han hade haft tretton föregångara med samma namn (den första var Berig). Och lillebror Karl upptäckte att han skulle bli den IX på tronen. En räkning som alltså ännu vårdas av Carl XIV Gustav.
